|
Kent blev förlamad i mc-krasch
Att leva med smärta en dag i taget Kent Revedal vaknar på vägbanan. Kroppen är utsträckt i en onaturlig ställning. Smärtan är olidlig. För en liten stund sedan var han på väg hem på sin motorcykel. En skåpbil gör en förbjuden u–sväng och stänger vägbanan. Kent hinner aldrig stanna. Det är den 3 september 2010. Kent är på väg hem. Han sin svarta motorcykel mot Nockebybron som går till Ekerö. Familjen ska ha grillkväll och han vill inte komma för sent. Bilarna kryper långsamt framåt i kön över bron. Kent brukar hitta luckor mellan bilarna och köra om. Han har tur och upptäcker en lucka. Millimeter från döden Kent varvar upp motorn och är strax uppe i 60. Plötsligt går allt i slow motion. En stor skåpbil gör en u-sväng. Kent inser att om han kör in i den är livet över. Han försöker desperat bromsa. Skåpbilen blir som en kompakt vägg framför honom och täcker båda körfälten. Kent ser bara en utväg. Han tar sikte på utrymmet mellan skåpbilen och bilkön. Kan han klämma sig igenom? Sedan blir allt svart. Kraschen När Kent vaknar ligger han halvvägs uppe på brons trottoar. Smärtan är ohygglig. Det är som om 10.000 knivar hackar honom i ryggen med full kraft. Under midjan känner han inget. Benen lyder honom inte längre. Kent har svårt att andas.”Jag kvävs om ambulansen inte kommer snart” tänker han. Smärtimpulserna sköljer över honom om och om igen. Hjärnan orkar inte ta in allt och stänger av. Kent glider in och ut ur medvetslöshet. Ambulansen kommer. Sjukvårdarna ger honom det starkaste smärtstillande medel som är tillåtet i Sverige. Han körs i ilfart till Karolinska sjukhusets traumamottagning. Skruvar och stag Kent har bara i vaga minnen från det första dygnet efter olyckan. Flera kotor i ryggen är delvis krossade och delar av ryggmärgen är söndersliten. Operationen görs dagen efter. Den räddar hans liv. Man sätter i ett flertal skruvar och stag för att fixera de deformerade ryggkotorna. – Jag kunde knappt sitta i rullstolen för smärtan plågade mig så. Framför mig såg jag ett liv med en ocean av dagar som ”handikappad”. Jag kan inte leva med det här, tänkte jag. Kent får tårar i ögonen och fortsätter: – Jag kunde inte tänka mig att leva som handikappad och ville ta mitt liv. Men jag började fundera och ställde mig frågan om jag orkade vara handikappad idag? Jag kom fram till att jag orkade det och kämpade mig igenom den dagen. Nästa dag ställde jag mig samma fråga: ”Orkar jag idag också?” En dag i sänder Kent tog en dag i taget och kom att tänka på en vers i Bibeln där Jesus säger ”Var dag har nog av sin egen plåga.” – Från och med den stunden struntade jag i morgondagen och fokuserade på nuet och den dag som jag levde just nu. Detta blev min vändpunkt. Jag hade funnit en framkomlig väg att vandra vidare på, förklarar han. Förlåtelsens kraft Hur gick det med föraren av skåpbilen? Kent och mannen möttes i tingsrätten. Då gjorde Kent ett viktigt val. Han rullade fram till föraren och sa: –Jag har förlåtit dig och Gud har förlåtit dig och nu måste du förlåta dig själv också. Mannen fick tårar i ögonen. Kent hade bestämt sig för att förlåta den person han kunnat vara bitter på resten av livet.Kents ryggmärgsskada innebär många mörka dagar. Varje dag kämpar han med smärta och tvingas därför ta kraftigt smärtstillande mediciner för att klara vardagen. – Det är jobbigt när människor inte riktigt förstår att min energi inte räcker. Jag blir helt slut ibland och orkar inte. Jag har tvingats anpassa tempot till kroppens signaler, säger han. 
Kent Revedal
Familj: Döttrarna Rebecca och Deborah Yrke: Författare och föreläsare Intresse: Kör med en hemmabyggd trehjulig mc och är med i m -klubben, Christian Crusaders Böcker: Smällen - att tvingas återupptäcka livet Leva med långvarig smärta: strategier för bättre livskvalitet |
Att leva med smärta Det är tio år sedan olyckan inträffade. Häromåret kom Kent ut med en ny bok, Leva med långvarig smärta: strategier för bättre livskvalitet. – Ett par år efter olyckan uppstod en ny smärta i ryggen. Läkarna konstaterade att jag har en cysta, en vätskefylld blåsa som troligtvis ligger och trycker på nerverna. Man vill inte operera bort den då det finns risk att det skadar det som fungerar i området under skadan. Kent fick prova flera mediciner för att hitta någon som fungerade men det var kämpigt och tog lång tid. – Under den här jobbiga processen skrev jag ner vad jag upplevde. Jag sammanfattade råd och tips från olika läkare. Det blev en text om att förstå min egen smärta. Kent insåg att det kunde bli en bok som kunde hjälpa andra. Den skulle handla om vad smärta är och hur man kan hantera den. – Har man långvarig smärta har man testat många mediciner som inte har hjälpt, förklarar Kent. Halva boken handlar om vad smärta är och gör med oss och den andra om vilka strategier man kan använda för att påverka sin vardag, till exempel att fokusera på bra saker. – Smärta är signaler som når vår hjärna, som sedan tolkar signalerna som smärta. När vi får input från annat i livet så konkurrerar det med smärtsignalen. Smärtan blir inte mindre men den får mindre uppmärksamhet. Bokens avslutning handlar om teologi kring smärta och lidande. – Människor som upplever att livet har en mening har mycket lättare att härda ut. Även om jag får utstå svår smärta är livet meningsfullt. Tröst i Bibeln – Själv har jag funnit mycket tröst i Hebreerbrevet. Det säger att vi ska härda ut och hålla fast när vi går igenom prövningar. Jesus var prövad i allt. Den kristna tron handlar om att hålla fast vid vår bekännelse hur tufft det än är. Vi har en Gud som lidit mer än vad vi själva någonsin kan göra. Däri finns en tröst. Även om vi inte förstår varför vi tvingas utsättas för lidande så vet jag att min Gud vet precis vad jag går igenom. Och en dag ska jag var hemma hos honom där ingen smärta och lidande finns längre. Det är ett hopp som ingen annan än Jesus kan ge. Vill förmedla hopp Kent Revedal vill lyfta andra med det han skriver. Under tunga dagar med smärta och tvivel känner han ändå en förvissning om att Gud finns där i mörkret. Hoppet lämnar honom inte. Kent utstrålar hopp och tillförsikt trots allt han varit med om. Eller kanske just därför? 
|
